ᚠ ᚢ ᚦ ᚬ ᚱ ᚴ ᚼ ᚾ ᛁ ᛅ ᛋ ᛏ ᛒ ᛘ ᛚ ᛦ
Namnen som anges Àr de nordiska och reglerna kommer av vad vi kunnat lÀra oss frÄn bevarade inskrifter i trÀ, sten, ben, metall och pÄ papper (eller eljest skrivyta sÄ som pergament).
Den yngre runraden anvÀndes frÀmst i skandinavien efter 700 e.Kr. NÄgra av runorna frÄn den Àldre raden föll bort, eller vÀxte samman. Runorna ristades frÀmst pÄ trÀ, vilket förklarar avsaknaden av horisontella streck i deras former. Om man tÀnker sig att man hyvlar en sticka, sÄ kallad runkavel, frÄn ett trÀ sÄ kommer man, givet att man skriver runorna i följd frÄn vÀnster till höger sÄ som Àr brukligt, vilja undvika horisontella streck ity dessa skulle sammanfalla med den inneboende strukturen i trÀets fibrer och dÀrmed riskera att antingen bli otydliga eller orsaka sprickor. Runorna anvÀndes i dagligt bruk för att skicka meddelanden eller anteckna. Under 900-talet e.Kr. blev det vanligt med runstenar och denna tradition fortsatte efter kristendomens intÄg och dog av först under 1100-talet. Runskriften anvÀndes pÄ landsbygden Ànda fram till sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal i vÀstra delarna av Dalarna, dÀr man hade sin egen variant av runraden som kallas för Dalrunor.
I denna artikel presenteras inga meditationer pÄ runorna; det finns inte mycket att lÀgga till diskussionen om den Àldre raden. Syftet med denna sida Àr att göra lÀsaren nyfiken pÄ sjÀlva skriftsprÄket.
Vissa runor förekommer i alternativa former, korstavig och stavlös. SÄ smÄningom förekom Àven stungna runor, vilket Àr ett försök att bryta degenerationen och göra avbildningen frÄn tecken till ljud injektiv. Stavlösa runor förekom mest i norra Sverige, i synnerhet HÀlsingland och Medelpad. De Àr inte sÄ utbredda och ignoreras för nÀrvarande i denna artikel.
Motsvarar typ f.
Den stungna varianten, ᚡ, motsvarar v.
Kan beteckna u, y, ö och o. Ibland Àven v eller w.
I fall av stungna runor motsvarar den ostungna u, o, w medan den stungna, &5796;, motsvarar y, ö.
Betecknar ð.
Betecknar a, o eller Ă„.
Finns Ă€ven i korstavig form, ᚭ.
Kom, av oklar anledning, att minska i anvÀndning med tiden.
Betecknar r.
Betecknar k, g eller ng.
I fall av stungna runor betecknar den ostungna k och den stungna, ᚵ, g.
Betecknar h.
Finns Ă€ven i kortstavig form, ᚽ.
Betecknar n.
Finns Ă€ven som kortstavig, ᚿ och stungen, ᛀ, men det Ă€r osĂ€kert huruvida uttalet av den stungna Ă€r annorlunda.
Betecknar i, j, e och À.
I fall av stungna runor betecknar den ostungna i och j medan den stungna, ᛂ, betecknar e och Ă€.
Betecknar a eller À.
Finns i korstavig form, ᛆ.
Betecknar s och z.
Finns Ă€ven i korstavig form, ᛌ.
Betecknar t och d.
Har en kortstavig variant ᛐ.
I fall av stungna runor ser den ostungna ut som den kortstaviga, ᛐ, och betecknar t. Den stungna, ᛑ, betecknar d.
Betecknar b och p.
Finns i kortstavig variant, ᛓ.
I fall av stungna runor betecknar den ostungna b och den stungna, ᛔ, p.
Betecknar m.
Finns i korstavig variant, ᛙ.
Betecknar l.
Finns i stungnen variant med, ᛛ, men det Ă€r oklart hur uttalet skiljer sig frĂ„n den ostungna.
Uttalas R (tungrots-r) eller y.
Finns i kortstavig variant, ᛧ.
AnvÀnds uteslutande i slutet av ord.
Eftersom vi har mÄnga runinskrifter bevarade sÄ Àr vi ganska vÀl förberedda att nedteckna regler för skrift med den yngre runraden. HÀr följer, utan sÀrskild struktur nÄgra principer.
Runor skrivs frÄn vÀnster till höger, precis som grekiska och latin. PÄ stenar följer inskriften ofta ett sÄ kallat run-djur, typiskt i form av en lind-orm. DÄ följer man skriften frÄn början i en av Àndarna till slutet. DÀremellan kan det hÀnda att man fÄr lÀssa texten upp-och-ned men den gÄr alltid frÄn vÀnster till höger.
Mellanrum mellan runorna markeras vanligen med en centrerad punkt.
Samma runa förekommer aldrig tvÄ gÄnger i följd inom ett ord.
Yr, ᛦ, förekommer endast i slutet av ord.
Den Àldre raden hade 24 tecken som delades in i tre Àtter. Notera att Àtt har att göra med talet Ätta, inte med slÀkt. PÄ samma sÀtt delas den yngre raden in i tre Àtter, men dessa Àr nu inte Ätta tecken var.
Den första Ă€tten Ă€r fĂ€, ur, thurs, as, reið och kaun.
Den andra Ă€tten Ă€r hagall, nauðr, isa, ar och sol.
Den tredje Ă€tten Ă€r tyr, björk, maðr lögr och yr.
Lönnrunor ristas genom en stam, som ᛁ, och pĂ„ vĂ€nster sida lĂ€gger man till ett, tvĂ„ eller tre streck som utgĂ„r frĂ„n stammens mitt och gĂ„r upp mot vĂ€nster. Antal sĂ„dana streck betecknar vilken Ă€tt runan tillhör. Runans position inom Ă€tten betecknas pĂ„ motsvarande sĂ€tt med streck pĂ„ höger sida som utgĂ„r frĂ„n stammens mitt och strĂ€cker sig upp mot höger. Antal sĂ„dana streck betecknar runans position inom sin familj. Till exempel skulle nauðr ha tvĂ„ streck pĂ„ vĂ€nster sida om stammen (eftersom den ingĂ„r i den andra Ă€tten) och tvĂ„ streck pĂ„ höger sida (eftersom den Ă€r den andra runan i den Ă€tten).