Spinocerebellära banor är viktiga nervbanor som förmedlar proprioceptiv information från ryggmärgen till lillhjärnan (cerebellum), vilket är avgörande för kroppens koordinering och balans. Genom dessa banor kan lillhjärnan kontinuerligt övervaka musklernas position och rörelser, vilket möjliggör finjustering av motoriska aktiviteter.
Det finns flera spinocerebellära banor: den dorsala spinocerebellära banan (DST) som förmedlar proprioceptiv information från undre kroppshalvan, den ventrala spinocerebellära banan (VST) som förmedlar information från både över- och underkroppens rörelser med korsning i ryggmärgen, samt den cuneocerebellära banan (CT) som hanterar proprioception från övre extremiteter. Dessutom finns den spino-olivära banan, som inte är en del av spinocerebellära banor men ändå relaterad, då den förmedlar information till inferiora oliven, vilken spelar en roll i motorisk inlärning och koordination.
| Receptor | Stimuleras av | Huvudsaklig sensation |
|---|---|---|
| Meissners korpuskler | Lätt beröring, vibration | Beröring |
| Pacinianska korpuskler | Snabba vibrationer, tryckförändringar | Tryck och vibration |
| Ruffinis korpuskler | Töjning av hud och ledkapslar | Tryck och sträckning |
| Muskelfibrer (intrafusal) | Muskelspänning och längdförändring | Proprioception |
| Golgi senorgan (GTO) | Tensioin i senor | Proprioception, muskeltension |
Dorsala spinocerebellära banan börjar med att sensoriska signaler från proprioceptorer går till dorsalrotganglierna, där första ordningens neuron finns. Dessa neuroner skickar sina axoner till ryggradens bakre horn, där de synapsar i lamina VII, närmare bestämt i Clarkes nucleus. Clarkes nucleus är en samling nervceller som ligger i Clarkes kolonn och sträcker sig från nivåerna C8 till L3 (eller L2) i ryggmärgen.
Från Clarkes nucleus fortsätter signalerna ipsilateralt, det vill säga på samma sida, i det laterala vita området i ryggmärgen. Banan avviker sedan uppåt genom den inferiora cerebellära pedunkeln och når lillhjärnan, där informationen används för att reglera koordination och balans.
Ventrala spinocerebellära anan hanterar proprioceptiv information från nivåerna L2 eller L3 ned till Co1. Signalerna går först till dorsalrotganglierna där första ordningens neuron finns. Dessa neuroner skickar sina axoner till ryggmärgens bakre horn, där de synapsar i posteriört grått horn.
Efter synapsen korsar signalerna över till kontralateral sida och fortsätter uppåt i den laterala vita massan. Banan avviker sedan genom den superiora cerebellära pedunkeln, där den korsar över igen för att återvända till ursprungssidan. Där synapsar den i lillhjärnan och bidrar till finjustering av rörelser och balans.
Cuneocerebellära banan hanterar proprioceptiv information från områden ovanför nivå C8. Den första ordningens neuron finns i basala rotganglierna (dorsalrotganglierna). Axoner från dessa går in i ryggmärgen och synapsar i det posteriöra gråa hornet.
Signalerna fortsätter sedan ipsilateralt uppåt längs den vita massan till den accessoriska cuneatuskärnan. Därifrån passerar de genom den inferiora cerebellära pedunkeln via vad som kallas exteriöra arcuate fibrer och synapsar i lillhjärnan på samma sida (ipsilateralt), vilket bidrar till koordination och proprioception.
Spino-olivära banan förmedlar signaler om proprioception och liknande sensorisk information. Första ordningens neuron finns i basala rotganglier. Signalerna synapsar i det posteriöra gråa hornet och korsar sedan över till kontralaterala sidan till den anteriöra vita massan.
Från där fortsätter signalerna uppåt till den inferiöra olivkärnan (inferior olivary nucleus). Fibrerna korsar återigen så att de når den ipsilaterala sidan via den inferiora cerebellära pedunkeln och synapsar i lillhjärnan.
Fibrer från spino-olivära banan som går direkt till lillhjärnan kallas klättrande fibrer, medan andra som passerar genom inferiora cerebellära pedunkeln kallas mossiga fibrer.