| Område | Funktion | Tar emot signaler från | Skickar signaler till |
|---|---|---|---|
| Primär auditorisk bark | Tolkar ljudfrekvens, ton, amplitud, riktning | Cochlea → CN VIII → Thalamus | Auditorisk associationsbark |
| Auditorisk associationsbark | Analyserar ljud, jämför med tidigare erfarenheter | Primär auditorisk bark | Wernickes område |
| Wernickes område | Språkförståelse (tal och skrift) | Auditorisk & visuell associationsbark | Brocas område |
| Primär olfaktorisk bark | Medvetenhet om lukt | Olfaktoriska banan (MOS/LOS) | Olfaktorisk associationsbark |
| Olfaktorisk associationsbark | Tolkar lukt, kopplar till minne och känslor | Primär olfaktorisk bark | Limbiska systemet, amygdala |
| Insulär bark | Tolkar inre sensorik, balans och smak | Inre organ, inneröra, smakbanor | Multimodala associationsområden, limbiska systemet |
Temporalloben är en av hjärnans stora lober och är avgörande för hörsel, lukt, språkförståelse och delar av minnet. Den ligger lateralt i storhjärnan och är avgränsad från frontalloben och parietalloben av lateral sulcus, samt från occipitalloben av preoccipitalskåran.
Temporalloben innehåller flera viktiga områden: primära auditoriska barken ansvarar för mottagning av ljudinformation från innerörat via hörselnerven. Auditoriska associationsbarken bearbetar och tolkar dessa ljud. I Wernickes område, som sitter i den bakre delen av temporalloben på dominant hemisfär, sker språkförståelse.
Temporalloben innehåller också den primära olfaktoriska barken och olfaktoriska associationsbarken, där doftsignaler tolkas. Djupt i temporalloben finns även insulära barken, som deltar i bearbetning av smak, sinnestillstånd, samt kroppens inre tillstånd.
Den primära auditoriska barken tar emot ljudstimuli från örat och analyserar ljudets egenskaper såsom frekvens, ton, amplitud och rumsposition. Signalerna färdas via hörselnerven, kranialnerv VIII, korsar delvis över till motsatt sida och går vidare till thalamus innan de når den primära auditoriska barken. Det finns viss kommunikation mellan sidorna i detta ledningssystem, vilket gör att båda hjärnhalvorna kan bearbeta ljud från båda öronen.
Den auditoriska associationsbarken ligger intill den primära och analyserar ljudintryck vidare genom att jämföra dem med tidigare erfarenheter. Det gör att hjärnan kan känna igen ljud, identifiera källor och tolka meningsinnehåll i tal och andra akustiska signaler.
Wernickes område är avgörande för språkförståelse, både i tal och skrift. Det tar emot information från både den auditoriska och visuella delen av hjärnan och skickar bearbetad språkinformation vidare till Brocas område. Ljudstimuli, som ton och amplitud, bearbetas först i primära auditoriska barken och dess associationsbark, medan visuella stimuli, som kroppsspråk och ansiktsuttryck, passerar genom de visuella motsvarigheterna. All denna information samlas och tolkas i Wernickes område innan det vidarebefordras för språkproduktion.
Vid Wernickes afasi, som ofta orsakas av stroke, är Brocas område intakt vilket innebär att talförmågan tekniskt sett finns kvar. Däremot är språkförståelsen kraftigt nedsatt, och det tal som produceras är ofta osammanhängande eller saknar mening.
Den primära olfaktoriska barken syns inte från en lateral vy av hjärnan, men den kan observeras från en medial vy. Luktsensationer börjar med olfaktoriska celler i näsan, vars signaler leds till luktloben (olfactory bulb) och vidare genom den olfaktoriska banan. Signalerna delar sig därefter i två riktningar: en väg (MOS) går till orbitofrontalbarken i frontalloben, och en annan väg (LOS) går till den primära olfaktoriska barken. Här blir vi medvetna om lukten.
Från den primära olfaktoriska barken leds information vidare till den olfaktoriska associationsbarken, där luktintrycket analyseras, jämförs med tidigare erfarenheter och lagras i minnet. Associationsbarken har också kontakt med limbiska systemet, framför allt amygdala, vilket gör att vissa lukter kan kopplas till känslomässiga tillstånd och minnen.
Insulära barken räknas egentligen inte som en del av temporalloben utan som en femte, mindre lob i hjärnan. Den är belägen djupt inne i hjärnbarken, dold bakom temporalloben och frontalloben.
Den insulära barken tar emot sensationer från inre organ, som hjärtat och lungorna. Den kan också koppla dessa kroppsliga signaler till känslor av obehag, exempelvis vid dålig mat eller sjukdom. Informationen från innerörat som rör balans går också till den insulära barken. Dessutom tar den emot signaler om smak som först bearbetats i ett specifikt kärnområde i hjärnstammen.