| Område | Kontakt med | Funktion |
|---|---|---|
| Primära motorbarken | Pyramidbanor, cerebellum, ryggmärg | Initierar viljestyrda rörelser, motorisk homunculus |
| Premotorbarken | Motorbarken, sensoriska områden | Planering av rörelser, koordinerar komplexa rörelser |
| Supplementära motorområdet | Basala ganglier, motorbarken | Förberedelse för rörelser, särskilt inlärda sekvenser |
| Prefrontala barken | Thalamus, limbiska systemet, andra kortikala områden | Exekutiva funktioner, beslutsfattande, socialt beteende, arbetsminne |
| Brocas område | Motorbarken, Wernickes område (via arcuate fasciculus) | Talproduktion, grammatikstruktur, motorisk planering för tal |
| Frontal eye field | Syncentrum, hjärnstammen | Styrning av viljestyrda ögonrörelser |
Den primära motorbarken styr viljestyrda rörelser genom två huvudbanor: den corticobulbära ledningen, som går till kranialnerverna och styr huvud och hals, samt den corticospinala ledningen, som går till ryggmärgen och styr bål och lemmar. Axoner från denna bark innerverar bland annat trigeminalnerven (CN V), facialis (CN VII), glossopharyngeus (CN IX), vagus (CN X), accessorius (CN XI) och hypoglossus (CN XII).
Det finns en somatotopisk organisation i motorbarken – från medial till lateral och sedan nedåt på den laterala ytan hittar man kontrollen för fot, ben, höft, bål, arm, hand, öga, ansikte, tunga med flera. Denna fördelning visualiseras i motorhomunculus: områden med mer finmotorik, som händer och ansikte, upptar större delar av cortex eftersom de kräver fler motorenheter.
Blodförsörjningen kommer huvudsakligen från anteriora cerebrala artären (ACA) till den mediala delen av motorbarken och från mediocerebrala artären (MCA) till den laterala delen. En skada på ACA orsakar därför ofta pares i nedre extremiteter, medan en skada på MCA påverkar högre delar som ansikte och hals.
Premotorbarken, inklusive supplementära motorcortex (SMC), bidrar till viljestyrda rörelser och står för cirka 15 % av signalerna som går via den corticospinala banan. Denna del av hjärnan fokuserar främst på att styra axialmuskulatur (bål) och proximala muskler såsom axlar och höfter.
Den har en viktig roll i att planera, schemalägga och utföra rörelser. Innan en rörelse utförs aktiveras premotorbarken för att skapa en motorisk plan som sedan implementeras i samarbete med den primära motorbarken.
Premotorbarken har nära kontakt med både basala ganglier och cerebellum. Från basala ganglier får den information för att förbättra rörelseinitiering och förhindra oönskade rörelser. Från cerebellum tas information emot om balans och koordination. Premotorbarken integrerar också sensorisk information, inklusive signaler från innerörat och proprioception, för att anpassa rörelser i realtid.
Den prefrontala barken är en av de mest komplexa delarna av hjärnan och ansvarar för många avancerade funktioner. Hit räknas personlighet, beteende, arbetsminne, inlärningsförmåga, omdöme, resonemang, beslutsfattande och motorisk planering. Det är i denna region som mycket av vårt medvetna tänkande och vår självkontroll formas.
Den har kontakt med hippocampus som är central för minnesbildning, hypotalamus som reglerar autonoma funktioner och känslor, och amygdala som är viktig för emotionell bearbetning, särskilt rädsla och hot. Den får även input från VTA (ventrala tegmentområdet) som ingår i hjärnans belöningssystem, samt från primära associationsområden (PAA) där sensorisk information såsom syn, hörsel och känsel bearbetas. Eftersom prefrontala barken deltar i motorisk planering kommunicerar den också med basala ganglierna.
Vid frontotemporal demens påverkas prefrontala barkens funktioner kraftigt. Det kan leda till personlighetsförändringar, aggressivitet, minnes- och inlärningssvårigheter, försämrat omdöme, olämpligt sexuellt beteende, impulsivitet som hasardspel, och i vissa fall parkinsonliknande motoriska symtom.
Det frontala ögonfältet ansvarar för saccadiska ögonrörelser – snabba, viljestyrda ögonrörelser som sker när vi skiftar fokus från ett objekt till ett annat. Det finns ett frontalt ögonfält i varje hjärnhalva, och de spelar en avgörande roll för samordnade ögonrörelser.
Frontala ögonfältet kommunicerar med den paramediana pontina retikulära formationen (PPRF), som är ett motoriskt centrum för horisontella ögonrörelser, samt med kranialnerverna CN III (oculomotorius) och CN VI (abducens). Det högra frontala ögonfältet styr rörelser åt vänster genom att signalera till vänster PPRF, som i sin tur aktiverar vänster CN VI för att kontrahera laterala rectus (abduktion) i vänster öga, och samtidigt skickar signal till höger CN III för att kontrahera mediala rectus (adduktion) i höger öga.
Denna mekanism gör att båda ögonen rör sig åt samma håll – en konjugerad ögonrörelse. Om det frontala ögonfältet skadas kan det leda till en ipsilateral konjugat blickavvikelse, där ögonen ofrivilligt devierar mot samma sida som lesionen.
Brocas område är ett specialiserat område i den frontala hjärnbarken som är centralt för motorisk kontroll av tal. Det styr muskler som används för att artikulera ord, inklusive de som rör mun, svalg, gom, struphuvud och tunga. Brocas område finns vanligtvis i den dominanta hjärnhalvan – hos högerhänta nästan alltid på vänster sida.
Området samarbetar med Wernickes område, som är viktig för språkförståelse. Wernickes område integrerar syn- och hörselintryck och vidarebefordrar språkligt innehåll till Brocas område. Brocas område omvandlar detta till motoriska kommandon som skickas via corticospinala och corticobulbära banor. Genom dessa påverkas bland annat ansiktsnerven (CN VII), som styr munrörelser, samt CN IX, X och XI som reglerar gom, svalg och struphuvud. CN XII aktiverar muskler i tungan.
Skador i Brocas område leder till Brocas afasi, ett tillstånd där talet blir långsamt, ansträngt och ogrammatiskt. Personer med Brocas afasi har oftast bevarad språkförståelse, men har svårt att själv formulera tal på ett flytande och korrekt sätt.