| OmrÄde | Kontakt med | Funktion |
|---|---|---|
| PrimÀra motorbarken | Pyramidbanor, cerebellum, ryggmÀrg | Initierar viljestyrda rörelser, motorisk homunculus |
| Premotorbarken | Motorbarken, sensoriska omrÄden | Planering av rörelser, koordinerar komplexa rörelser |
| SupplementÀra motoromrÄdet | Basala ganglier, motorbarken | Förberedelse för rörelser, sÀrskilt inlÀrda sekvenser |
| Prefrontala barken | Thalamus, limbiska systemet, andra kortikala omrÄden | Exekutiva funktioner, beslutsfattande, socialt beteende, arbetsminne |
| Brocas omrÄde | Motorbarken, Wernickes omrÄde (via arcuate fasciculus) | Talproduktion, grammatikstruktur, motorisk planering för tal |
| Frontal eye field | Syncentrum, hjÀrnstammen | Styrning av viljestyrda ögonrörelser |
Den primÀra motorbarken styr viljestyrda rörelser genom tvÄ huvudbanor: den corticobulbÀra ledningen, som gÄr till kranialnerverna och styr huvud och hals, samt den corticospinala ledningen, som gÄr till ryggmÀrgen och styr bÄl och lemmar. Axoner frÄn denna bark innerverar bland annat trigeminalnerven (CN V), facialis (CN VII), glossopharyngeus (CN IX), vagus (CN X), accessorius (CN XI) och hypoglossus (CN XII).
Det finns en somatotopisk organisation i motorbarken â frĂ„n medial till lateral och sedan nedĂ„t pĂ„ den laterala ytan hittar man kontrollen för fot, ben, höft, bĂ„l, arm, hand, öga, ansikte, tunga med flera. Denna fördelning visualiseras i motorhomunculus: omrĂ„den med mer finmotorik, som hĂ€nder och ansikte, upptar större delar av cortex eftersom de krĂ€ver fler motorenheter.
Blodförsörjningen kommer huvudsakligen frÄn anteriora cerebrala artÀren (ACA) till den mediala delen av motorbarken och frÄn mediocerebrala artÀren (MCA) till den laterala delen. En skada pÄ ACA orsakar dÀrför ofta pares i nedre extremiteter, medan en skada pÄ MCA pÄverkar högre delar som ansikte och hals.
Premotorbarken, inklusive supplementÀra motorcortex (SMC), bidrar till viljestyrda rörelser och stÄr för cirka 15 % av signalerna som gÄr via den corticospinala banan. Denna del av hjÀrnan fokuserar frÀmst pÄ att styra axialmuskulatur (bÄl) och proximala muskler sÄsom axlar och höfter.
Den har en viktig roll i att planera, schemalÀgga och utföra rörelser. Innan en rörelse utförs aktiveras premotorbarken för att skapa en motorisk plan som sedan implementeras i samarbete med den primÀra motorbarken.
Premotorbarken har nÀra kontakt med bÄde basala ganglier och cerebellum. FrÄn basala ganglier fÄr den information för att förbÀttra rörelseinitiering och förhindra oönskade rörelser. FrÄn cerebellum tas information emot om balans och koordination. Premotorbarken integrerar ocksÄ sensorisk information, inklusive signaler frÄn innerörat och proprioception, för att anpassa rörelser i realtid.
Den prefrontala barken Àr en av de mest komplexa delarna av hjÀrnan och ansvarar för mÄnga avancerade funktioner. Hit rÀknas personlighet, beteende, arbetsminne, inlÀrningsförmÄga, omdöme, resonemang, beslutsfattande och motorisk planering. Det Àr i denna region som mycket av vÄrt medvetna tÀnkande och vÄr sjÀlvkontroll formas.
Den har kontakt med hippocampus som Àr central för minnesbildning, hypotalamus som reglerar autonoma funktioner och kÀnslor, och amygdala som Àr viktig för emotionell bearbetning, sÀrskilt rÀdsla och hot. Den fÄr Àven input frÄn VTA (ventrala tegmentomrÄdet) som ingÄr i hjÀrnans belöningssystem, samt frÄn primÀra associationsomrÄden (PAA) dÀr sensorisk information sÄsom syn, hörsel och kÀnsel bearbetas. Eftersom prefrontala barken deltar i motorisk planering kommunicerar den ocksÄ med basala ganglierna.
Vid frontotemporal demens pÄverkas prefrontala barkens funktioner kraftigt. Det kan leda till personlighetsförÀndringar, aggressivitet, minnes- och inlÀrningssvÄrigheter, försÀmrat omdöme, olÀmpligt sexuellt beteende, impulsivitet som hasardspel, och i vissa fall parkinsonliknande motoriska symtom.
Det frontala ögonfĂ€ltet ansvarar för saccadiska ögonrörelser â snabba, viljestyrda ögonrörelser som sker nĂ€r vi skiftar fokus frĂ„n ett objekt till ett annat. Det finns ett frontalt ögonfĂ€lt i varje hjĂ€rnhalva, och de spelar en avgörande roll för samordnade ögonrörelser.
Frontala ögonfÀltet kommunicerar med den paramediana pontina retikulÀra formationen (PPRF), som Àr ett motoriskt centrum för horisontella ögonrörelser, samt med kranialnerverna CN III (oculomotorius) och CN VI (abducens). Det högra frontala ögonfÀltet styr rörelser Ät vÀnster genom att signalera till vÀnster PPRF, som i sin tur aktiverar vÀnster CN VI för att kontrahera laterala rectus (abduktion) i vÀnster öga, och samtidigt skickar signal till höger CN III för att kontrahera mediala rectus (adduktion) i höger öga.
Denna mekanism gör att bĂ„da ögonen rör sig Ă„t samma hĂ„ll â en konjugerad ögonrörelse. Om det frontala ögonfĂ€ltet skadas kan det leda till en ipsilateral konjugat blickavvikelse, dĂ€r ögonen ofrivilligt devierar mot samma sida som lesionen.
Brocas omrĂ„de Ă€r ett specialiserat omrĂ„de i den frontala hjĂ€rnbarken som Ă€r centralt för motorisk kontroll av tal. Det styr muskler som anvĂ€nds för att artikulera ord, inklusive de som rör mun, svalg, gom, struphuvud och tunga. Brocas omrĂ„de finns vanligtvis i den dominanta hjĂ€rnhalvan â hos högerhĂ€nta nĂ€stan alltid pĂ„ vĂ€nster sida.
OmrÄdet samarbetar med Wernickes omrÄde, som Àr viktig för sprÄkförstÄelse. Wernickes omrÄde integrerar syn- och hörselintryck och vidarebefordrar sprÄkligt innehÄll till Brocas omrÄde. Brocas omrÄde omvandlar detta till motoriska kommandon som skickas via corticospinala och corticobulbÀra banor. Genom dessa pÄverkas bland annat ansiktsnerven (CN VII), som styr munrörelser, samt CN IX, X och XI som reglerar gom, svalg och struphuvud. CN XII aktiverar muskler i tungan.
Skador i Brocas omrÄde leder till Brocas afasi, ett tillstÄnd dÀr talet blir lÄngsamt, anstrÀngt och ogrammatiskt. Personer med Brocas afasi har oftast bevarad sprÄkförstÄelse, men har svÄrt att sjÀlv formulera tal pÄ ett flytande och korrekt sÀtt.