| Område | Funktion | Tar emot signaler från | Skickar signaler till |
|---|---|---|---|
| Primära somatosensoriska barken (S1) | Registrerar känselintryck som tryck, beröring, vibration, proprioception | Thalamus (som får input från ryggmärg, kranialnerver) | Somatosensorisk associationsbark |
| Somatosensorisk associationsbark | Tolkar och integrerar sensorisk information; medveten kroppsuppfattning | Primära somatosensoriska barken | Prefrontala barken, premotorbarken |
| Posteriöra parietala cortex | Koordination av rörelse och uppmärksamhet i rummet | Associationsbark, syn- och hörselområden | Premotorbarken, cerebellum |
Parietalloben är en viktig del av hjärnbarken och är involverad i behandling av sensorisk information och rumsuppfattning. Den är belägen mellan central sulcus, lateral sulcus och parieto-occipital sulcus.
Loben innehåller flera funktionella områden: den primära somatosensoriska barken som tar emot känselinformation från kroppen, den somatosensoriska associationsbarken som tolkar dessa intryck, samt ett posteriört motorområde som deltar i rörelseplanering kopplat till sensorisk input.
Parietalloben spelar därmed en central roll i att skapa en medveten uppfattning av kroppens position i rummet samt att koordinera rörelser med sensorisk feedback.
Den primära somatosensoriska barken är huvudsätet för medveten känsel. Den tar emot signaler från två större sensoriska banor: baksträngslemniskbanan (DCML) och tractus spinothalamicus (STT).
DCML-banan ansvarar för fin beröring, proprioception och vibration. Signalerna går från periferin upp genom ryggmärgen till medulla där de korsar till motsatt sida, och fortsätter till thalamus och sedan till barken. Informationen tolkas kontralateralt, alltså från motsatt kroppshalva.
STT-banan förmedlar smärta, temperatur, tryck och grov beröring. Dessa signaler korsar nästan omedelbart vid inträde i ryggmärgen och fortsätter sedan till thalamus och vidare till barken, även de kontralateralt.
Trots att den primära somatosensoriska barken främst är sensorisk, bidrar den också med ungefär 40 % av signalerna till de motoriska banorna corticospinala och corticobulbara tractus. Detta visar på det täta samarbetet mellan sensoriska och motoriska system.
Området är organiserat som en sensorisk homunculus – en karta över kroppen där känsligare delar som händer och ansikte har större representation. Denna somatotopi sträcker sig medialt till lateralt till inferior lateral: fot, ben, bål, arm, hand, ansikte, hals och tunga.
Den primära somatosensoriska barken får sitt blod från den inre halsartären (ICA). Den mediala delen, som representerar nedre extremiteter, försörjs främst av främre hjärnartären (ACA), medan de mer laterala delarna, som representerar övre extremiteter och ansikte, försörjs av mellersta hjärnartären (MCA).
En lesion i ACA ger känselförlust i underkroppen, medan en lesion i MCA orsakar känselförlust i överkroppen, inklusive arm och ansikte.
| Lesion | Funktionell påverkan |
|---|---|
| Asterognos | Oförmåga att identifiera objekt genom beröring utan visuell input. |
| Agrafestesi | Kan inte känna igen siffror eller bokstäver som ritas på huden. |
| Astatognos | Oförmåga att identifiera kroppsdelars position i rummet. |
| Abarognos | Kan inte avgöra skillnad i vikt mellan två objekt. |
Den somasensoriska associationsbarken får sina signaler indirekt från DCML och STT via den primära somasensoriska barken. Sensorisk information skickas först till det primära området där grundläggande bearbetning sker, och därefter vidare till associationsbarken för högre analys.
Associationsbarken analyserar sensationer och lagrar tidigare sensoriska upplevelser. Den kan tolka storlek, vikt, position, textur och andra egenskaper hos det som upplevs. Denna förmåga gör det möjligt att känna igen och identifiera objekt genom beröring utan att behöva se dem, en funktion som kallas stereognosi.
Genom att jämföra aktuell sensorisk information med tidigare erfarenheter bidrar den somasensoriska associationsbarken till igenkänning och förståelse av sensationer. Det är en kritisk komponent för perceptuell tolkning av världen och samordning av målmedvetna rörelser baserat på sensorisk återkoppling.
Det posteriöra associationsområdet sträcker sig över delar av parietalloben men även in i temporalloben och occipitalloben. Det är alltså inte begränsat till en enda lob utan fungerar som en sammanflätad yta för integration av sensorisk information från flera hjärnregioner.
Området fungerar som ett multimodalt associationscentrum. Sensorisk information som når hjärnan bearbetas först i primära områden, går vidare till respektive associationsbark, och därefter till det posteriöra associationsområdet. Här kombineras och integreras signaler från flera olika sinnen, exempelvis syn, hörsel och känsel, vilket möjliggör en sammanhängande tolkning av omvärlden.
Det posteriöra associationsområdet skickar vidare information till prefrontala barken för övervägande, beslut och planering, samt till motoriska barkområden för att omsätta sensoriska intryck i viljestyrda rörelser. Det är alltså en central del i kedjan från intryck till handling.