Synsinnet börjar med ögats strukturer, dÀr ljus bryts och fokuseras genom kornea och linsen för att trÀffa nÀthinnan. NÀthinnan innehÄller fotoreceptorer, tappar och stavar, som registrerar ljus. Tappar Àr koncentrerade i fovea centralis och ansvarar för fÀrgseende och detaljseende, medan stavar Àr kÀnsligare för ljus och möjliggör seende i mörker. Nervsignaler frÄn fotoreceptorer bearbetas av bipolÀra celler, horisontalceller och amakrina celler innan de nÄr ganglieceller som sÀnder sina axoner genom synnerven.
Axoner frÄn gangliecellerna bildar nervus opticus (CN II) som lÀmnar ögat via synnervspapillen. Synnerven frÄn varje öga möts i chiasma opticum, dÀr de nasala axonerna korsar över till motsatt sida medan de temporala axonerna förblir ipsilaterala. DÀrefter fortsÀtter signalerna som tractus opticus till laterala knÀkroppen (corpus geniculatum laterale, CGL) i thalamus.
FrÄn CGL leds signalerna via radiatio optica till den primÀra visuella barken i occipitalloben, i omrÄdet kring sulcus calcarinus. Denna bark, Àven kallad V1 eller Brodmann area 17, analyserar grundlÀggande visuella egenskaper som fÀrg, kontrast, form och rörelse. Den primÀra barken vidarekopplar till sekundÀra och tertiÀra visuella omrÄden (V2, V3, V4, V5) för mer komplex bearbetning.
Synsystemet har tvÄ stora processbanor: den ventrala banan ("vad"-banan) gÄr frÄn occipitalloben till temporalloben och behandlar objektidentifiering, fÀrg och form. Den dorsala banan ("var"-banan) löper till parietalloben och hanterar spatiala relationer och rörelse. Synintryck integreras med andra sensoriska system för att styra rörelse, uppmÀrksamhet och perception.
Vissa axoner i tractus opticus projicerar inte till CGL utan till pretectum och superiora colliculus i mitthjĂ€rnan. Dessa omrĂ„den styr ögonrörelser, pupillreflex (via EdingerâWestphal-kĂ€rnan och CN III), samt synkoordinerad huvud- och kroppsrörelse via ryggmĂ€rgsbanor. Denna del av synsystemet Ă€r ansvarig för reflexmĂ€ssiga och icke-medvetna visuella reaktioner.
CN II samverkar nÀra med CN III vid pupillreflexer och ackommodation. Synsystemet interagerar ocksÄ med vestibulÀra signaler för att styra ögonrörelser via vestibulo-okulÀra reflexen. Dessutom pÄverkar ljusförhÄllanden hypothalamus genom retinohypothalamiska banor som styr dygnsrytmer via nucleus suprachiasmaticus.
Skador pÄ olika nivÄer i synbanan leder till specifika synfÀltsbortfall, till exempel total blindhet vid skada pÄ nervus opticus, bitemporal hemianopsi vid skada i chiasma opticum, eller homonym hemianopsi vid lesioner lÀngre bak i tractus opticus eller radiatio optica. Stroke i occipitalloben kan orsaka kortikal blindhet. Optikusneurit, ofta kopplad till multipel skleros, pÄverkar nervus opticus och kan ge synnedsÀttning och smÀrta vid ögonrörelse.