Örat delas anatomiskt in i tre delar: ytterörat, mellanörat och innerörat. Ytterörat består av auricula och yttre hörselgången och leder ljudvågor till trumhinnan. Mellanörat, som innehåller hörselbenen (malleus, incus, stapes), överför och förstärker ljudvågor till innerörat genom det ovala fönstret. Innerörat (labyrinthus) innehåller både hörselsnäckan (cochlea) och balansorganet (vestibulära apparaturen), vilka är fyllda med endolymfa och perilymfa.
Cochlea är en spiralformad struktur med tre vätskefyllda gångar: scala vestibuli, scala media och scala tympani. Scala media innehåller organum spirale (Cortis organ) som sitter på basalmembranet. Här finns hårceller som fungerar som mekanoreceptorer. Rörelse i basilarmembranet – orsakad av ljudvågor – leder till att hårcellernas stereocilier böjs, vilket öppnar mekaniskt styrda jonkanaler. Detta leder till depolarisering, frisättning av neurotransmittorer och aktivering av afferenta fibrer i cochlearisgrenen av nervus vestibulocochlearis (CN VIII).
Signaler från cochlea går via ganglion spirale till cochleariskärnorna i medulla oblongata. Härifrån går signalerna vidare bilateralt till olika hjärnstamskärnor, bl.a. olivkärnor och colliculus inferior i mesencephalon. Signaler fortsätter sedan via lemniscus lateralis till thalamus (mediala geniculata nucleus) och slutligen till primära hörselcortex i temporalloben (gyrus temporalis superior).
Balansorganet består av tre båggångar (canales semicirculares) och två hinnsäckar (utricle och saccule). Båggångarna registrerar rotationsrörelser, medan hinnsäckarna registrerar linjär acceleration och huvudets läge i förhållande till gravitationen. Inuti dessa strukturer finns specialiserade hårceller som sitter i ampuller (i båggångarna) eller i maculaområden (i hinnsäckarna), där deras cilier omges av en geléliknande massa. Rörelser i endolymfan påverkar cilierna och genererar receptorpotentialer.
Information från balansorganet färdas via ganglion vestibulare till vestibulariskärnorna i hjärnstammen, där de koordineras med cerebellum, ryggmärg och ögonmotoriska kärnor. Dessa signaler är avgörande för postural kontroll, balans, ögonrörelser och rumslig orientering. Vestibulo-okulära reflexen stabiliserar synfältet under huvudrörelser.
Hörselsinnet möjliggör uppfattning av ljud, talförståelse och kommunikation. Balanssinnet är avgörande för kroppens orientering, gång, hållning och ögonkoordination. Tillsammans ger dessa system förmåga att reagera på ljudmiljöer och kroppsrörelser samt att upprätthålla fysisk stabilitet.
Skador på CN VIII kan orsaka sensorineural hörselnedsättning, tinnitus, vertigo eller balansrubbningar. Vanliga orsaker inkluderar akustikusneurinom (vestibulärt schwannom), inflammation (labyrintit), Ménières sjukdom och vaskulära störningar. Skador på centrala strukturer som colliculus inferior, thalamus eller hörselbarken kan leda till komplexa hörselstörningar. Skador på balansorganet eller dess kärnor ger ofta yrsel, ostadighet, illamående och nystagmus.