Sympatiska nervsystemet

Principer för det sympatiska nervsystemet

Det sympatiska nervsystemet Ă€r en del av det autonoma nervsystemet och ansvarar för att mobilisera kroppens resurser vid stress, fara eller ökad aktivitet – ofta kallat "fĂ€ktas eller fly"-responsen. Det ökar hjĂ€rtfrekvens, vidgar pupiller, minskar matsmĂ€ltningsaktivitet och ökar blodflödet till skelettmuskulaturen. Det sympatiska nervsystemet verkar frĂ€mst genom ett nĂ€tverk av pre- och postganglioniska neuroner som förmedlar signaler frĂ„n ryggmĂ€rgen till mĂ„lorgan över hela kroppen.

Det sympatiska nervsystemet regleras centralt av limbiska strukturer och hypotalamus, som fungerar som överordnade kontrollcentra. Hypotalamus tar emot information om kroppens inre tillstĂ„nd och integrerar emotionella och kognitiva signaler frĂ„n det limbiska systemet. FrĂ„n hypotalamus skickas signaler via nedĂ„tgĂ„ende banor, till exempel genom hjĂ€rnstammen och ryggmĂ€rgen, dĂ€r de pĂ„verkar de preganglioniska neuronerna i ryggmĂ€rgens laterala horn (T1–L2). Även om barken har viss pĂ„verkan, Ă€r dess roll mer indirekt och modulativ snarare Ă€n direkt styrande.

Överblick för ganglier i det sympatiska nervsystemet

KĂ€llkotor Ganglion Plexus MĂ„lorgan Effekt
T1–T3 Superior cervical Carotid plexus Öga Dilation av pupill, fjĂ€rrsyn (via NE, dilator pupillae)
T1–T3 Superior cervical — Spottkörtlar, tĂ„rkörtlar Tjock viskös saliv, minskad tĂ„rproduktion
T1–T5 Cervikala ganglier (alla tre) Cardiac plexus HjĂ€rta Ökad puls och blodtryck
T1–T5 Cervikala ganglier Esofagal plexus Matstrupe Minskad peristaltik
T1–T5 Cervikala ganglier PulmonĂ€rt plexus Lungor Bronkvidgning, minskad sekretion, vasokonstriktion
T5–T9 Celiaka ganglion — Mage Minskad peristaltik, minskad sekretion, pyloruskontraktion
T5–T9 Celiaka ganglion — Lever, bukspottkörtel Glykoneogenes, minskat gallflöde, ↓ insulin, ↑ glukagon
T5–T9 Celiaka (intramural) — BinjuremĂ€rg (chromaffina celler) FrisĂ€ttning av adrenalin och noradrenalin
T5–T9 Superior mesenteriska ganglion — Tunntarm, kolon Minskad peristaltik, minskad sekretion och absorption
T10–T11 Aortico-renalt ganglion — Njure Minskad urinproduktion, reninfrisĂ€ttning
T12 Renalt ganglion Renalt plexus Njure Samma som ovan
L1–L3 Inferior mesenteriskt ganglion — Distal tarm Minskad peristaltik och sekretion
T12–L3 — Superior hypogastriskt plexus UrinblĂ„sa ↓ detrusoraktivitet, ↑ sfinktertonus
T10–L2 — Inferior hypogastriskt plexus Könsorgan MĂ€n: ejakulation, Kvinnor: uterinkontraktion

Sympatiska nervsystemets olika ganglier

Cervikala ganglier

De cervikala ganglierna utgörs av tre huvudsakliga strukturer: superior, mellan och inferior cervical ganglion. De preganglioniska neuronerna kommer frĂ„n ryggmĂ€rgens segment T1–T3 och fĂ€rdas via den vita rami kommunikon till den sympatiska kedjan. HĂ€r kan axonerna fortsĂ€tta uppĂ„t utan att synapsa förrĂ€n de nĂ„r ett cervikalt ganglion.

Superior cervical ganglion Àr det största av de tre och Àr viktigt för att försörja strukturer i huvudet. Postganglioniska fibrer kan följa blodkÀrl som ett carotid plexus till ögat dÀr de stimulerar musculus dilator pupillae (via noradrenalin) vilket möjliggör fjÀrrsyn. Andra fibrer gÄr till spottkörtlarna dÀr de orsakar produktion av tjockt, visköst saliv samt minskad tÄrproduktion.

Thorakala plexus och organ

Postganglioniska fibrer frĂ„n alla tre cervikala ganglierna bildar tillsammans cardiac plexus som innerverar hjĂ€rtat och höjer puls samt blodtryck. Fibrer gĂ„r Ă€ven till esofagal plexus dĂ€r de minskar peristaltik, samt till pulmonĂ€r plexus dĂ€r de vidgar bronkiolerna, minskar sekretion och orsakar vasokonstriktion i bronkiala artĂ€rer. Även splanchnic nerver frĂ„n T1–T5 kan ansluta till dessa plexus.

Större splanchnic nerven (T5–T9) och celiaka gangliet

Fibrer frĂ„n T5–T9 samlas i den större splanchnic nerven och synapsar i celiaka gangliet. Postganglioniska fibrer frĂ„n detta ganglion gĂ„r till flera organ:

Vissa grenar frÄn den större splanchnic nerven gÄr direkt till chromaffina celler i binjuremÀrgen. Dessa fungerar som intramurala ganglier och frisÀtter adrenalin och noradrenalin direkt till blodet vid stimulering.

Andra grenar gÄr vidare till superior mesenteriska gangliet dÀr de postganglioniska fibrerna pÄverkar tarmen: minskad peristaltik, absorption och sekretion.

Mindre och minsta splanchnic nerverna (T10–T12)

FrĂ„n T10–T11 gĂ„r fibrer via den mindre splanchnic nerven till aortico-renala gangliet dĂ€r postganglioniska fibrer gĂ„r till njurarna och orsakar minskad urinproduktion samt ökad frisĂ€ttning av renin.

T12 skickar ut fibrer i den minsta splanchnic nerven, som gÄr till renal plexus och ger liknande effekter i njurarna som den mindre splanchnic nerven.

LumbĂ€ra splanchnic nerver (L1–L3) och inferiora mesenteriska gangliet

Neuroner frĂ„n L1–L3 fĂ€rdas som lumbĂ€ra splanchnic nerver till det inferiora mesenteriska gangliet. HĂ€rifrĂ„n gĂ„r postganglioniska fibrer till distala tarmsegment, dĂ€r de dĂ€mpar tarmrörelser och sekretion.

Hypogastriska och sakrala splanchnic nerver (T10–L3)

Nervfibrer frĂ„n T12–L3 kan ocksĂ„ nĂ„ superior hypogastriskt plexus eller intermesenteriskt plexus. Postganglioniska fibrer frĂ„n dessa plexus gĂ„r till urinblĂ„san, dĂ€r de hĂ€mmar kontraktionen av detrusormuskeln och ökar tonus i urinrörets sfinktermuskler.

Slutligen kan fibrer frĂ„n T10–L2 gĂ„ som sakrala splanchnic nerver till könsorganen. Hos mĂ€n orsakar detta ejakulation. Hos kvinnor stimulerar det uteruskontraktioner, och under graviditet sker receptorvĂ€xling i uterus för att underlĂ€tta förlossning. Även hypogastriska nerver, sĂ€rskilt frĂ„n det inferiora hypogastriska plexus, deltar i denna innervation.