Det autonoma nervsystemet (ANS) kontrollerar kroppens inre miljö och fungerar helt utanför viljans kontroll. Dess syfte är att reglera funktioner som hjärtfrekvens, blodtryck, matsmältning, andning och temperatur för att upprätthålla homeostas. ANS påverkar glatt muskulatur, hjärtmuskulatur och körtlar, och är avgörande för kroppens snabba anpassning till både inre och yttre förändringar.
| Egenskap | Sympatiska | Parasympatiska |
|---|---|---|
| Källregioner | Thorakolumbalt utflöde (T1–L2) | Kraniosakralt utflöde (hjärnstam + S2–S4) |
| Längd på preganglionisk axon | Kort | Lång |
| Längd på postganglionisk axon | Lång | Kort |
| Signalsubstans vid ganglionisk synaps | Acetylkolin (Ach) | Acetylkolin (Ach) |
| Signalsubstans vid mål | Norepinefrin (NE) (undantag: Ach för svettkörtlar) |
Acetylkolin (Ach) |
Det sympatiska nervsystemet har sitt utflöde från ryggmärgens thorako-lumbala segment, det vill säga från nivå T1 till L2. Detta kallas för det thorako-lumbala utflödet. De preganglionära neuronen utgår från lateralhornet i dessa segment och passerar via ventrala rötter till sympatiska gränssträngen (truncus sympathicus), där de antingen synapsar direkt eller fortsätter till andra ganglier.
Genom denna anatomiska fördelning kan det sympatiska nervsystemet snabbt påverka kroppens olika organ, inklusive hjärta, lungor, blodkärl och mag-tarmkanal. Det möjliggör en samordnad, generell aktivering av flera organsystem samtidigt vid stress eller fara.
Det parasympatiska nervsystemet har ett kraniosakralt utflöde. Den kraniala delen består av preganglionära neuroner som utgår från kärnor i hjärnstammen och färdas med kranialnerverna III (oculomotorius), VII (facialis), IX (glossopharyngeus) och X (vagus). Den sakrala delen sträcker sig från ryggmärgssegmenten S2 till S4.
Dessa nervtrådar går till ganglier som ligger nära eller i de målorgan som kontrolleras – exempelvis hjärtat, lungorna, mag-tarmkanalen och urinblåsan. Denna anatomiska uppdelning gör att det parasympatiska systemet kan reglera funktioner mer specifikt och lokalt, i kontrast till det sympatiska systemets breda och snabba påverkan.
De autonoma nervsystemets två grenar – sympatiska och parasympatiska – skiljer sig markant i hur deras neuron är organiserade. I det sympatiska nervsystemet är de preganglionära neuronen relativt korta och synapsar snabbt i sympatiska ganglier som ofta ligger nära ryggmärgen, exempelvis i truncus sympathicus. De postganglionära neuronen är däremot långa och går hela vägen ut till målorganen.
I det parasympatiska nervsystemet är strukturen omvänd. Här är de preganglionära nervfibrerna långa och når ända fram till ett ganglion nära eller i målorganet. Dessa ganglier kallas terminala (vid organet) eller intramurala (inuti organets vägg). De postganglionära fibrerna är därefter mycket korta.
I både det sympatiska och parasympatiska nervsystemet används acetylkolin (ACh) vid den första synapsen mellan pre- och postganglionära neuron, vilket gör denna del kolinerg. Det innebär att båda systemen är kolinerga i det första synapsteget.
Däremot skiljer sig signalsubstansen vid målorganet. I det sympatiska nervsystemet frisätter de flesta postganglionära neuronen norepinefrin (NE) vid målorganet, vilket aktiverar adrenerga receptorer (undantag finns, t.ex. svettkörtlar som kan vara kolinerga). I det parasympatiska nervsystemet används istället acetylkolin även vid målorganet, vilket verkar på muskarina receptorer och därmed bibehåller en kolinerg signal hela vägen.
Sympatiska ganglier är strukturer där preganglionära nervfibrer från ryggmärgen synapsar med postganglionära neuron. En vanlig väg för en sympatisk nervsignal är från ryggmärgens gråa substans (T1–L2), ut via en vit rami communicans, som är myeliniserad, till en struktur som kallas för sympathetic chain ganglion eller kedjeganglion. Denna kedja av ganglier löper parallellt med hela ryggraden och kallas även paravertebrala ganglier.
Väl i ett kedjeganglion kan den preganglionära nerven synapsa direkt med ett postganglionärt neuron. Den postganglionära signalen går sedan vidare ut till målorganet via en icke-myeliniserad nerv kallad grå rami communicans. Detta är exempelvis fallet för nerver som går till arrector pili-muskler (som får hår att resa sig), blodkärl och svettkörtlar. Just svettkörtlarna är ett undantag i det sympatiska systemet, då deras postganglionära neuron använder acetylkolin i stället för norepinefrin.
En preganglionisk nerv kan också passera förbi det första gangliet i kedjan utan att synapsa där. Den kan då gå uppåt eller nedåt i kedjan och synapsa i ett annat kedjeganglion på en annan nivå. Detta möjliggör för sympatiska signaler att nå områden ovanför eller nedanför det ursprungliga T1–L2-segmentet. Även denna väg går via vit rami communicans initialt, och postganglionärt via grå rami.
En tredje möjlighet är att den preganglionära nerven helt passerar genom hela kedjegangliekedjan utan att synapsa någonstans där. Den fortsätter då som en så kallad splanchnic nerve till en pre-aortisk (eller prevertebral) ganglion. Dessa ganglier finns nära större blodkärl i bukhålan, såsom aorta. Här sker synapsen istället, och den postganglionära signalen går sedan till bukorgan. Exempel på sådana ganglier är celiaka plexat, mesenteriska ganglier och hypogastriska ganglier.