Lillhjärnan
Lillhjärnans anatomi och funktion
Anatomisk uppbyggnad
Lillhjärnan, eller cerebellum, är en högt veckad struktur som ligger posteriort om hjärnstammen och under cerebrum. Dess yta består av tunna veck som kallas folia, vilket kraftigt ökar dess ytarea och möjliggör fler nervcellskontakter.
Lillhjärnan är indelad i tre lober:
- Anteriör lob – belägen framför den primära klyftan.
- Posteriör lob – mellan den primära klyftan och den posteriör-laterala klyftan.
- Flocculonodulära loben – belägen mest inferiort och åtskild av den posteriör-laterala klyftan.
Genom snitt i lillhjärnan kan man se den karakteristiska strukturen arbor vitae – ”livets träd” – som består av vit substans omgiven av grå.
Översikt av funktioner
Lillhjärnans huvudsakliga funktioner omfattar:
- Balans – särskilt via den flocculonodulära loben.
- Muskeltonus – via integration av proprioceptiv information.
- Koordination – finjustering av rörelser.
- Motorisk inlärning – förbättring av rörelser genom upprepning.
Funktionell indelning
Lillhjärnan delas även funktionellt in i tre huvudregioner:
-
Spinocerebellum (anteriör lob) – omfattar vermis (mittlinjen) och paravermala zoner. Här finns en somatotopisk organisation med dubbel homunculus, där kroppens övre och nedre extremiteter projiceras medialt och proximalt.
-
Cerebrocerebellum (posteriör lob) – består av laterala cerebellära hemisfärer. Tar emot information från motorplanerande kortexområden för att koordinera precisa viljemässiga rörelser.
-
Vestibulocerebellum (flocculonodulär lob) – viktig för balans och ögonrörelser. Får information från vestibulära systemet i innerörat.
Informationsflöde
Lillhjärnan får input från flera källor:
- Motoriska planer från cerebrala kortex till cerebrocerebellum.
- Proprioceptiv information från muskelspolar och Golgis senorgan till spinocerebellum.
- Balansinformation från innerörats vestibulära organ till vestibulocerebellum.
Den bearbetar dessa signaler och skickar ut justerande information via cerebellära kärnor till hjärnstammen och motorcortex, vilket möjliggör exakt motorisk kontroll.
Djupa cerebellära kärnor och signalvägar i lillhjärnan
De djupa cerebellära kärnorna (DCN)
De djupa cerebellära kärnorna är lillhjärnans viktigaste utgångsport för signaler. De är belägna i den vita substansen och ligger lateralt till medialt enligt följande ordning:
- Dentat nucleus – mottar signaler från de laterala hemisfärerna (cerebrocerebellum).
- Interposerade nuclei – består av emboliform och globos kärnor, mottar input från paravermala områden (spinocerebellum).
- Fastigial nucleus – mottar information från vermis och flocculonodulära loben (vestibulocerebellum och spinocerebellum).
Signaler från cerebellum går alltså via purkinjeceller till dessa kärnor, som vidare projicerar ut till hjärnstammen och cortex för att påverka motorik.
Lillhjärnans barklager
Cerebellära cortex är uppdelat i tre tydligt definierade lager:
- Molekylärt lager – innehåller utskott från granulära och purkinje-celler samt inhiberande interneuron: stellat- och korgceller.
- Purkinje-lager – ett monolager av stora purkinjeceller som fungerar som enda utgående celltyp från cortex. De skickar inhibitoriska signaler (via GABA) till de djupa cerebellära kärnorna.
- Granulärt lager – innehåller granulaceller, golgiceller och glomeruli där synapser sker med inkommande mossfibrer.
Den cerebellära processningen bygger på en noggrant avvägd balans mellan excitation och inhibition – så kallad neuronal skärpa. För mycket eller för lite aktivitet stör den motoriska precisionen.
Inkommande fibrer
Två huvudtyper av afferenta fibrer når lillhjärnan:
- Klättrande fibrer – kommer från de inferiöra olivkärnorna. De viker av och:
- Stimulerar direkt de djupa cerebellära kärnorna (via glutamat).
- Går vidare till purkinjeceller och aktiverar dem kraftigt (en-till-en-signalering).
- Purkinjecellerna skickar sedan inhibitoriska GABA-signaler till DCN.
- Mossiga fibrer – kommer från flera sensoriska källor (t.ex. ryggmärg och hjärnstam):
- Delar sig till DCN där de stimulerar med glutamat.
- Fortsätter till granulära celler i glomeruli i det granulära lagret.
- Granulaceller skickar sedan upp parallella fibrer till det molekylära lagret, där de:
- Stimulerar purkinjeceller.
- Stimulerar stellat- och korgceller som i sin tur inhiberar purkinjeceller.
Samspel mellan lager och kärnor
Den inkommande informationen genom mossiga och klättrande fibrer formar ett samspel mellan stimulering och inhibering som justerar purkinjecellernas aktivitet. Dessa purkinjeceller styr sedan aktiviteten i de djupa cerebellära kärnorna med GABA-signaler.
På detta sätt kan lillhjärnan analysera inkommande motoriska signaler och proprioceptiv information, bearbeta den med hög precision, och skicka koordinerande signaler vidare till hjärnstam och cortex för att förbättra och finjustera rörelser.