| KÀlla | VÀg till mÄlorgan | MÄlorgan | Detaljerad beskrivning av effekt |
|---|---|---|---|
| Nucleus nervi hypoglossi i medulla oblongata | GÄr ventralt mellan pyramidbanan och oliva, ut mellan dessa | Muskulaturen i tungan (interna och externa muskler) | Innerverar nÀstan alla tungans muskler: genioglossus, hyoglossus, styloglossus samt intrinsiska muskler. Möjliggör rörelse av tungan för artikulation, svÀljning och matmanipulation. |
| KortikobulbÀra banor frÄn primÀra motorcortex | Korsar i medulla till motsatt sida, projicerar till hypoglossuskÀrnan | Samma muskulatur som ovan | Styrning frÄn hjÀrnbarken gör det möjligt att viljemÀssigt röra tungan, exempelvis vid tal och svÀljning. Bilateral innervering för alla muskler utom genioglossus som fÄr kontralateral signal. |
De hypoglossala kÀrnorna Àr belÀgna i den bakre delen av medulla oblongata. De omges av dorsala vaguskÀrnan, nucleus tractus solitarius och andra kÀrnor i omrÄdet. Axonerna frÄn hypoglossala kÀrnan gÄr genom den retikulÀra formationen, medialt genom mediala longitudinella fascikeln och mediala lemnisken. DÀrefter passerar de genom det olivÀra komplexet och kommer ut pÄ hjÀrnstammens ventrala yta i sulcus mellan pyramid och oliva.
FrÄn hjÀrnstammen gÄr nerven genom dura mater och fortsÀtter genom hypoglossalkanalen. VÀl utanför skallbasen ligger den i nÀra relation till kranialnerverna IX, X och XI som kommer ut ur jugularforamen, samt till de stora kÀrlen v. jugularis interna och a. carotis interna. Nervus hypoglossus passerar sedan mellan a. carotis externa och interna.
Vid processus styloideus passerar nerven genom ett omrÄde dÀr flera muskler finns, inklusive digastricus posterior och anterior buk, mylohyoideus och geniohyoideus. Den gÄr vidare genom mylohyoideus och nÄr tungan dÀr den innerverar flera externa och interna tungmuskler.
| Muskelns namn | Var den sitter | Muskelns funktion | Innervering |
|---|---|---|---|
| Styloglossus | FrÄn processus styloideus till tungans sidor | Lyfter tungan uppÄt och bakÄt | CN XII |
| Hyoglossus | FrÄn os hyoideum till tungans laterala del | SÀnker och drar tungan bakÄt | CN XII |
| Genioglossus | FrÄn mandibula till tungans kropp | Protruderar tungan och drar ned mitten | CN XII |
| Chondroglossus | Del av hyoglossus frÄn os hyoideum | Stabiliserar och förstÀrker tungans sÀnkning | CN XII |
| Transversus linguae | Inuti tungan, tvÀrgÄende muskelfibrer | Drar in tungans sidor, gör den smal | CN XII |
| Verticalis linguae | Vertikalt genom tungans kropp | Plattar till och breddar tungan | CN XII |
| Longitudinalis superior | LÀngs tungans ovansida | Förkortar tungan, lyfter spetsen | CN XII |
| Longitudinalis inferior | LÀngs tungans undersida | Förkortar tungan, sÀnker spetsen | CN XII |
| Geniohyoideus* | Mandibula till os hyoideum | Lyfter os hyoideum och vidgar svalget | C1-fibrer som följer CN XII |
| Thyrohyoideus* | Cartilago thyroidea till os hyoideum | Drar ned os hyoideum eller lyfter larynx | C1-fibrer som följer CN XII |
Hypoglossusnerven innerverar styloglossus som lyfter tungan, hyoglossus som trycker ned och bak tungan, samt genioglossus som bidrar till protraktion och retraktion. Chondroglossus fungerar som stöd för hyoglossus. De intrinsiska tungmusklerna innefattar transversus, verticalis samt superiora och inferiora longitudinella muskler, vilka Àndrar tungans form, exempelvis för att rulla den till ett rör.
Fonering Ă€r starkt beroende av dessa muskler eftersom de reglerar tungans position och form vid artikulation. Ăven svĂ€ljning och matmanipulation pĂ„verkas direkt.
FrÄn spinalnerv C1 gÄr en gren som följer nervus hypoglossus och innerverar geniohyoideus och thyrohyoideus. Dessa muskler hjÀlper till att stabilisera hyoidbenet och pÄverkar indirekt svÀljning och fonation. Denna koppling visar nervens relation till andra cervikala ryggmÀrgsnerver och muskler i halsregionen.
FrÄn den primÀra motorbarken gÄr kortikobulbÀra axoner ned till hypoglossuskÀrnan i medulla. Denna innervering Àr bilateral för de flesta tungmuskler, men muskeln genioglossus fÄr mest ipsilaterala signaler, vilket har klinisk betydelse vid skador.
Skada pÄ de kortikobulbÀra fibrerna frÄn cortex kan leda till spastisk dysartri och nedsatt tungmotorik. En lesion i sjÀlva hypoglossuskÀrnan, till exempel pÄ grund av tumör eller medialt medullÀrt syndrom, kan ge atrofi, fascikulationer och devierad tunga mot den skadade sidan. Om den perifera nerven pÄverkas, exempelvis av en svullen arteria carotis interna, kan man fÄ atrofi, fascikulationer och tydlig tungdeviation. Detta beror pÄ att muskeldelarna som inte lÀngre stimuleras slappnar av och tungan dras mot den svaga sidan.