| Källa | Väg till målorgan | Målorgan | Detaljerad beskrivning av effekt |
|---|---|---|---|
| Nucleus nervi hypoglossi i medulla oblongata | Går ventralt mellan pyramidbanan och oliva, ut mellan dessa | Muskulaturen i tungan (interna och externa muskler) | Innerverar nästan alla tungans muskler: genioglossus, hyoglossus, styloglossus samt intrinsiska muskler. Möjliggör rörelse av tungan för artikulation, sväljning och matmanipulation. |
| Kortikobulbära banor från primära motorcortex | Korsar i medulla till motsatt sida, projicerar till hypoglossuskärnan | Samma muskulatur som ovan | Styrning från hjärnbarken gör det möjligt att viljemässigt röra tungan, exempelvis vid tal och sväljning. Bilateral innervering för alla muskler utom genioglossus som får kontralateral signal. |
De hypoglossala kärnorna är belägna i den bakre delen av medulla oblongata. De omges av dorsala vaguskärnan, nucleus tractus solitarius och andra kärnor i området. Axonerna från hypoglossala kärnan går genom den retikulära formationen, medialt genom mediala longitudinella fascikeln och mediala lemnisken. Därefter passerar de genom det olivära komplexet och kommer ut på hjärnstammens ventrala yta i sulcus mellan pyramid och oliva.
Från hjärnstammen går nerven genom dura mater och fortsätter genom hypoglossalkanalen. Väl utanför skallbasen ligger den i nära relation till kranialnerverna IX, X och XI som kommer ut ur jugularforamen, samt till de stora kärlen v. jugularis interna och a. carotis interna. Nervus hypoglossus passerar sedan mellan a. carotis externa och interna.
Vid processus styloideus passerar nerven genom ett område där flera muskler finns, inklusive digastricus posterior och anterior buk, mylohyoideus och geniohyoideus. Den går vidare genom mylohyoideus och når tungan där den innerverar flera externa och interna tungmuskler.
| Muskelns namn | Var den sitter | Muskelns funktion | Innervering |
|---|---|---|---|
| Styloglossus | Från processus styloideus till tungans sidor | Lyfter tungan uppåt och bakåt | CN XII |
| Hyoglossus | Från os hyoideum till tungans laterala del | Sänker och drar tungan bakåt | CN XII |
| Genioglossus | Från mandibula till tungans kropp | Protruderar tungan och drar ned mitten | CN XII |
| Chondroglossus | Del av hyoglossus från os hyoideum | Stabiliserar och förstärker tungans sänkning | CN XII |
| Transversus linguae | Inuti tungan, tvärgående muskelfibrer | Drar in tungans sidor, gör den smal | CN XII |
| Verticalis linguae | Vertikalt genom tungans kropp | Plattar till och breddar tungan | CN XII |
| Longitudinalis superior | Längs tungans ovansida | Förkortar tungan, lyfter spetsen | CN XII |
| Longitudinalis inferior | Längs tungans undersida | Förkortar tungan, sänker spetsen | CN XII |
| Geniohyoideus* | Mandibula till os hyoideum | Lyfter os hyoideum och vidgar svalget | C1-fibrer som följer CN XII |
| Thyrohyoideus* | Cartilago thyroidea till os hyoideum | Drar ned os hyoideum eller lyfter larynx | C1-fibrer som följer CN XII |
Hypoglossusnerven innerverar styloglossus som lyfter tungan, hyoglossus som trycker ned och bak tungan, samt genioglossus som bidrar till protraktion och retraktion. Chondroglossus fungerar som stöd för hyoglossus. De intrinsiska tungmusklerna innefattar transversus, verticalis samt superiora och inferiora longitudinella muskler, vilka ändrar tungans form, exempelvis för att rulla den till ett rör.
Fonering är starkt beroende av dessa muskler eftersom de reglerar tungans position och form vid artikulation. Även sväljning och matmanipulation påverkas direkt.
Från spinalnerv C1 går en gren som följer nervus hypoglossus och innerverar geniohyoideus och thyrohyoideus. Dessa muskler hjälper till att stabilisera hyoidbenet och påverkar indirekt sväljning och fonation. Denna koppling visar nervens relation till andra cervikala ryggmärgsnerver och muskler i halsregionen.
Från den primära motorbarken går kortikobulbära axoner ned till hypoglossuskärnan i medulla. Denna innervering är bilateral för de flesta tungmuskler, men muskeln genioglossus får mest ipsilaterala signaler, vilket har klinisk betydelse vid skador.
Skada på de kortikobulbära fibrerna från cortex kan leda till spastisk dysartri och nedsatt tungmotorik. En lesion i själva hypoglossuskärnan, till exempel på grund av tumör eller medialt medullärt syndrom, kan ge atrofi, fascikulationer och devierad tunga mot den skadade sidan. Om den perifera nerven påverkas, exempelvis av en svullen arteria carotis interna, kan man få atrofi, fascikulationer och tydlig tungdeviation. Detta beror på att muskeldelarna som inte längre stimuleras slappnar av och tungan dras mot den svaga sidan.