Binjurarna är två små körtlar som är belägna ovanpå varje njure. De består av två huvuddelar: binjurebarken och binjuremärgen. Binjurebarken producerar hormoner som är avgörande för reglering av ämnesomsättning, vätskebalans och kroppens stressrespons. Binjuremärgen producerar hormoner som är viktiga för akut stresshantering.
Binjurarna har en central roll i kroppens svar på stress och reglering av metabolismen. Binjurebarken producerar viktiga steroidhormoner, där aldosteron reglerar vätske- och elektrolytbalansen genom att påverka njurarna och kortisol, som är avgörande för kroppens förmåga att hantera stress, modulerar ämnesomsättningen och har antiinflammatoriska effekter.
De könshormoner som produceras i zona reticularis, framför allt DHEA, fungerar som förstadier till testosteron och östrogen, och påverkar både sexuell utveckling och reproduktion. Binjuremärgen producerar epinefrin och norepinefrin, vilka är centrala i kroppens akuta stressrespons genom att höja hjärtfrekvens, blodtryck och förbättra syreupptaget i musklerna, vilket förbereder kroppen på snabb fysisk aktivitet.
| Region | Producerade Hormoner | Typ av Hormon | Funktion |
|---|---|---|---|
| Zona Glomerulosa | Aldosteron | Steroid | Reglerar natrium- och kaliumbalans i njurarna, vilket påverkar blodtrycket och vätskebalansen. |
| Zona Fasciculata | Kortisol | Steroid | Ökar blodglukos, reglerar metabolismen, dämpar inflammation och hjälper kroppen hantera stress. |
| Zona Reticularis | Androgener (t.ex. DHEA) | Steroid | Förstadium till könshormoner som testosteron och östrogen, påverkar sexuell utveckling och funktion. |
| Binjuremärgen | Epinefrin, Norepinefrin | Katelkolaminer | Ökar hjärtfrekvens, vidgar luftvägar, höjer blodtryck och förbereder kroppen för kamp eller flykt-respons. |
Aldosteron är ett steroidbaserat hormon som produceras i zona glomerulosa i binjurebarken. Hormonets främsta funktion är att reglera kroppens vätske- och elektrolytbalans, vilket sker genom att det påverkar njurarna. Aldosteron stimulerar återupptaget av natrium och vatten i njurarna och bidrar därigenom till att bibehålla blodvolym och blodtryck. Samtidigt utsöndras kalium, vilket hjälper till att reglera elektrolytbalansen. Produktionen av aldosteron kontrolleras främst av renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS), som aktiveras när blodtrycket är lågt eller när natriumnivåerna sjunker. På cellnivå stimulerar aldosteron produktion av protein som är involverade i jontransport, samt aktiverar exocytos av vesiklar med enzymer som behövs för att reglera natrium- och kaliumkanaler i njurarna. Dessutom induceras aktivering av jonpumpar, som Na+/K+-ATPase, för att säkerställa korrekt jonbalans och vätskebalans.
| Nr | Vad | Var | Stimuleras av | Inhiberas av | Förklaring |
|---|---|---|---|---|---|
| 1 | Renin | Njurar | Lågt blodtryck, låg natriumnivå | - | Renin produceras av njurarna när blodtrycket sjunker eller när natriumhalten är låg. Renin är det första steget för att stimulera produktionen av aldosteron genom aktivering av RAAS-systemet. |
| 2 | Angiotensin II | Blodomloppet | Renin | - | Renin omvandlar angiotensinogen till angiotensin I, som vidare omvandlas till angiotensin II. Angiotensin II är en potent stimulator av aldosteronproduktion i binjurarna. |
| 3 | Aldosteron | Binjurebarken (zona glomerulosa) | Angiotensin II, hög kaliumhalt i blodet | - | Angiotensin II stimulerar produktionen och frisättningen av aldosteron från binjurarna. Hög kaliumkoncentration i blodet kan också direkt stimulera aldosteronproduktionen. |
| 4 | Aldosteron effekter | Njurarna (distala tubuli och samlingsrör) | - | Hög natriumhalt i blodet | Aldosteron binder till mineralokortikoidreceptorer i njurarnas celler. Detta leder till aktivering av proteinsyntes som gör att specifika jonkanaler (som ENaC) och jonpumpar (som Na+/K+-ATPase) produceras och placeras på cellmembranen. Detta ökar återupptaget av natrium och utsöndringen av kalium. För att säkerställa att denna process fungerar effektivt genomgår cellerna exocytos av vesiklar som innehåller de aktiverade enzymerna och transportproteinerna. De aktiverade jonpumparna och kanalerna är nödvändiga för att upprätthålla vätskebalans och normal blodtryck. |
Kortisol är ett steroidbaserat hormon som produceras i zona fasciculata i binjurebarken. Det spelar en central roll i kroppens svar på stress och reglerar olika fysiologiska processer, såsom metabolism, immunfunktion och vätskebalans. Kortisol påverkar blodsockerhalten genom att öka glukoneogenesen i levern, vilket leder till högre blodsockernivåer. Det har även antiinflammatoriska effekter och modulerar immunsystemet. Produktionen av kortisol regleras av HPA-axeln (hypotalamus-hypofys-binjure-axeln), där CRH (kortikotropinfrisättande hormon) från hypotalamus stimulerar frisättningen av ACTH (adrenokortikotropt hormon) från hypofysens framlob, vilket i sin tur stimulerar binjurarna att producera kortisol. På cellnivå leder kortisol till ökad syntes av enzymer involverade i glukoneogenesen och fettmetabolism. Kortisol aktiverar också exocytos av vesiklar som innehåller dessa enzymer i lever- och fettceller.
| Nr | Vad | Var | Stimuleras av | Inhiberas av | Förklaring |
|---|---|---|---|---|---|
| 1 | CRH (kortikotropinfrisättande hormon) | Hypotalamus | Stress, cirkadiska rytmer | - | CRH frisätts från hypotalamus som svar på stress eller andra fysiologiska stimuli, och fungerar som den första signalen för att aktivera HPA-axeln. |
| 2 | ACTH (adrenokortikotropt hormon) | Hypofysens framlob | CRH | - | ACTH frisätts från hypofysens framlob när CRH binder till sina receptorer på hypofysens celler. ACTH fungerar som den primära signalen för att stimulera binjurarna att producera kortisol. |
| 3 | Kortisol | Binjurebarken (zona fasciculata) | ACTH | - | ACTH binder till receptorer på cellerna i binjurebarken, vilket aktiverar produktionen och frisättningen av kortisol. |
| 4 | Kortisol effekter | Lever, fettvävnad, muskler, immunceller | - | Negativ återkoppling (höga kortisolnivåer) | Kortisol binder till glukokortikoidreceptorer i målceller (t.ex. lever, fettvävnad, immunceller), vilket aktiverar genuttryck för enzymer involverade i glukoneogenes och fettmetabolism. Kortisol hämmar också inflammatoriska reaktioner och dämpar immunsystemet. Höga nivåer av kortisol ger negativ återkoppling på hypotalamus och hypofysen, vilket minskar produktionen av CRH och ACTH. |
DHEA är ett steroidhormon som produceras i binjurebarken, främst i zona reticularis. DHEA fungerar som en föregångare till andra könshormoner, som testosteron och östrogen. DHEA har effekter på kroppens metaboliska processer, inklusive reglering av fettmetabolism och muskelmassa. Det tros även ha en inverkan på immunsystemet och nervsystemet. Produktionen av DHEA regleras främst av ACTH (adrenokortikotropt hormon) som frisätts från hypofysens framlob. DHEA påverkar olika målceller genom att omvandlas till andra steroidhormoner, vilket bidrar till att reglera sexual-drift, muskelstyrka och benhälsa.
| Nr | Vad | Var | Stimuleras av | Inhiberas av | Förklaring |
|---|---|---|---|---|---|
| 1 | ACTH (adrenokortikotropt hormon) | Hypofysens framlob | Stress, cirkadiska rytmer | - | ACTH frisätts från hypofysen som svar på signaler från hypotalamus, vilket stimulerar binjurarna att producera DHEA. |
| 2 | DHEA (Dehydroepiandrosteron) | Binjurebarken (zona reticularis) | ACTH | - | ACTH binder till specifika receptorer på binjurebarkens celler, vilket leder till produktion och frisättning av DHEA. |
| 3 | DHEA omvandling | Lever, gonader (testiklar/äggstockar) | - | - | DHEA omvandlas i kroppen till mer potenta steroidhormoner, som testosteron och östrogen, som har olika fysiologiska effekter på sexual-funktion, muskelmassa och benhälsa. |
| 4 | DHEA effekter | Flera målceller, inklusive könsorgan, fettvävnad, muskler | - | Negativ återkoppling (höga DHEA-nivåer) | DHEA påverkar målceller som könsorgan, muskler och fettvävnad, vilket leder till en ökning av muskelstyrka, sexual-drift och fettmetabolism. Höga nivåer av DHEA ger negativ återkoppling på ACTH-produktionen från hypofysen, vilket minskar DHEA-produktionen. |
Epinefrin och Norepinefrin är katekolaminer som produceras och frisätts från binjuremärgen, en del av binjurarna. Dessa hormoner är viktiga för kroppens kamp-eller-flykt-respons och är involverade i flera fysiologiska funktioner, såsom att höja blodtryck, öka hjärtfrekvensen och förbättra blodflödet till musklerna under stressiga situationer. De frisätts vid aktivering av det sympatiska nervsystemet och påverkar målorgan som hjärta, blodkärl, och lungor för att förbereda kroppen för omedelbar fysisk ansträngning.
| Nr | Vad | Var | Stimuleras av | Inhiberas av | Förklaring |
|---|---|---|---|---|---|
| 1 | ACTH (adrenokortikotropt hormon) | Hypofysens framlob | Stress, fysisk aktivitet, emotionell stimulans | - | ACTH frisätts från hypofysen och stimulerar binjuremärgen att producera och frisätta katekolaminer. |
| 2 | Epinefrin och Norepinefrin | Binjuremärgen (färdiga hormoner lagras i vesiklar) | ACTH, sympatisk nervstimulering (sympatisk aktivitet) | - | Epinefrin och norepinefrin produceras från aminosyrorna tyrosin och dopamin, genom en serie enzymatiska reaktioner i binjuremärgen. De lagras sedan i vesiklar i kromaffina celler. |
| 3 | Epinefrin och Norepinefrin frisättning | Binjuremärgen | Sympatisk nervaktivitet (fight-or-flight respons) | - | Vid aktivering av det sympatiska nervsystemet frisätts epinefrin och norepinefrin från binjuremärgens kromaffina celler till blodbanan. |
| 4 | Effekter av Epinefrin och Norepinefrin | Hjärta, blodkärl, muskler, lungor | - | - | Hormonerna binder till specifika adrenerga receptorer på målceller (hjärtceller, glatt muskulatur i blodkärl) och ger fysiologiska effekter som ökat blodtryck, hjärtfrekvens, och bronkdilatation för att förbereda kroppen på fysisk aktivitet. |
| 5 | Återkopplings-reglering | Hypothalamus, Hypofys | - | Negativ återkoppling (höga nivåer av epinefrin och norepinefrin) | Höga nivåer av epinefrin och norepinefrin kan hämma ytterligare frisättning genom negativ återkoppling på det sympatiska nervsystemet och ACTH-frisättning. |